På min skola går en elev som kom till Sverige för ungefär tre år sedan. Som alla nyanlända kämpade den här eleven till en början med språket, men lärde sig ändå ganska snabbt svenska. I början av förra terminen började hen låna lite mer avancerad litteratur, och under året har hens läsutveckling och mängden böcker som lånats förvånat mig.
När eleven har efterfrågat en bok som inte funnits i biblioteket har jag givetvis direkt köpt in den. Vi har kommit varandra närmare under året, och ibland pratar vi om det stora kriget och om hur situationen var i hens hemland innan de flydde. Vi har pratat om likheter och skillnader i olika skolsystem, om hur det var där och hur det är här. En gång uttryckte hen insiktsfullt att det kanske är lite bättre här, men att min längtan och mitt vemod gör att skolan hemma kändes bättre. För någon vecka sedan kom eleven med en ryggsäck och fyllde den till brädden inför sommarlovet.
Naturligtvis skulle den här eleven ha kunnat åkt till folkbiblioteket och lånat böcker, men risken fanns att det inte hade blivit av på samma sätt. Det mer personliga mötet hade också kanske saknats – jag känner till elevens förutsättningar, vad hen har läst och vad hen tycker om. Det gör något med en relation när man ses varje dag under ett läsår.
Enskilda illa formulerade jobbannonser har lyfts fram och nagelfarits som exempel och bekräftelse på att svenska skolor ännu inte är redo.
I höstas fattade Sveriges riksdag äntligen beslut om lag på bemanning av skolbibliotek – lagen börjar gälla den 1 juli. Under den här våren har inom olika forum uttryckts mycket oro kring om det kommer att finnas tillräckligt med utbildningsplatser, och om skolorna kommer att ta den nya lagstiftningen seriöst och anställa fackutbildade bibliotekarier. Enskilda illa formulerade jobbannonser har lyfts fram och nagelfarits som exempel och bekräftelse på att svenska skolor ännu inte är redo. Är oron befogad? Delvis, men det kommer alltid att finnas enskilda skolor och organisationer som fungerar bättre eller sämre. Har man arbetat i skola ett tag vet man också att till exempel byte av en ledningsgrupp kan förändra en enskild skola ganska snabbt.
Från mitt perspektiv som samordnare ser jag att denna reform har lett till en kraftigt ökad aktivitet under senaste halvåret. I min kommun har vi byggt om lokaler och skapat flera nya bibliotek och många skolor som tidigare inte hade bemanning börjar få det. På nationell nivå har Skolverket bidragit med bra fortbildningstillfällen och ett nätverk för samordnare. De har också sett till att stödmaterial tas fram för kommuner och skolhuvudmän i landet. Det regnar samtidigt statsbidrag för inköp av litteratur över skolorna. De senaste två terminerna har varit intensiva men också roliga.
Det gör något med en relation när man ses varje dag under ett läsår.
Ingen kan längre säga att det inte satsas på skolbibliotek – men det är viktigt att komma ihåg att för många har uppbyggnaden av fungerande verksamheter bara börjat. Mycket återstår innan vi kan säga att majoriteten av Sveriges skolor har bemannade skolbibliotek som uppfyller kraven på ändamålsenliga bibliotek. Men förändring tar tid och det har börjat röra på sig. Nu är det snart sommar och tid för ledighet och vila – låt oss då för en stund ändå glädjas över att vi är på väg och att vi har vind i seglen.
Igår klev min elev in på biblioteket, höll fram en liten gåva och sa:
“Tack för att du har varit min bibliotekarie i år.”
/Jon Thors,
skolbibliotekarie och skolbibliotekssamordnare.
