Bengt Hjelmqvists pris för framstående insatser på folkbiblioteksområdet går i år till Pia Borrman, utvecklingsledare på Regionbibliotek Stockholm. Hon får priset för hennes outtröttliga engagemang för barnrättsfrågor inom området barns tillgång till litteratur och kultur.
– Jag är helt överväldigad, verkligen stolt! Det här är jättestort! Vinnare? Jag hade svårt att ta in det först. Jag har skojat om att jag vill ha priset, och så ringer ni och säger att jag har fått det! säger Borrman.
Juryn uppmärksammar din insats och driv kring en rad forskningsprojekt som också haft stor praktisk påverkan på det dagliga arbetet för svenska barnbibliotekarier. Bland annat vill de lyfta fram din medverkan i forskningsprojekten ”Leonards plåster: om syfte, barnsyn och kvalitet i bibliotekets sagostund” och ”Barnbibliotekariers kompetens”. Kan du berätta lite om det?
– Båda projekten handlar om att gräva lite i biblioteksvardagen och se vad vi egentligen gör och hur vi reflekterar kring det. Varför erbjuder biblioteket sagostund, och har gjort i årtionden? Vad är syftet? Hur vet vi att det är rätt verksamhet utifrån styrdokumenten, och hur vet vi i så fall om vi har kvalitet i tjänsten? Barnbibliotekariers kompetens handlade om att få syn på kompetensen, hur den tillägnas, upprätthålls och delas. Båda projekten handlade också om att sätta ord på det vi gör. Jag tror att det är viktigt att vi har ett yrkesspråk oss emellan, och i mötet med andra professioner såsom barnhälsovård och förskola. Det stärker oss och gör att vi tydligare vet vad vi kan bidra med i samarbetet.
Juryn skriver även i motiveringen att du kan få biblioteksmedarbetare och kolleger att få syn på sin ”tysta kunskap”. Varför är det viktigt?
– Den tysta kunskapen är sådant vi vet och kan, men inte kan formulera. Sådant som överförs mer i praktisk handling, och är tillägnad genom erfarenhet och inte med nödvändighet i den formella utbildningen. Jämför med Ellen Key som sade något i stil med att ”bildning är det vi kvar när vi glömt allt vi lärt oss”. Bibliotekarie är ett yrke som i stor utsträckning lärs genom att arbeta på bibliotek. Dessvärre är det ett yrke som ofta utövas en och en, men för att lära av varandra kan vi behöva arbeta sida vid sida, och reflektera tillsammans. Att sätta ord på det vi gör kan leda till kunskapsöverföring, men också att vi reflekterar över det vi ”alltid har gjort”, och kanske ser att vi inte längre vet varför! Vi har begränsade resurser och kan inte göra allt vi vill. Då måste vi sätta ord på vad vi ska göra enligt styrdokumenten, och därefter ta reda på hur vi gör det bäst. Att veta varför jag gör det jag gör har alltid intresserat mig!
Vad driver dig i ditt arbete som bibliotekarie?
– Det är många år sedan jag arbetade som bibliotekarie, men det är ju det jag är i grund och botten! Det som driver mig är att jag tycker att bibliotek är så viktiga för människor i ett samhälle, och jag vill vara med och utveckla verksamheten. Anledningen till att jag nästan enbart arbetat med barn och unga som målgrupp är att jag alltid har varit intresserad av barn och barnböcker, kanske delvis eftersom min mamma är förskollärare. Och så för att det är så oerhört roligt! Svårt, utmanande och kul! Lyckan i att sitta och prata med ett gäng sexåringar!
Vilka frågor inom ditt område ser du som viktigast just nu?
– Det finns många. För bibliotek i stort är det hotet mot neddragningar, samt frågan om det demokratiska uppdraget. Jag tror att biblioteken skulle kunna ta ett stort kliv framåt här och rusta för att vara en kraft mot desinformation och andra hot mot det demokratiska öppna samhället. Det skrivs artiklar om detta, men jag undrar om det nått ut till biblioteksmedarbetarna? Inom barnverksamheten finns också uppgiften om demokrati. Där ser jag arbetet med barns språkutveckling som angeläget, att hjälpa till att ge alla barn goda förutsättningar till språket. Det är förutsättningen för att verka som en demokratisk människa i samhället. Då är goda kunskaper i modersmålet viktigt, det vet alla språkvetare om än inte alla politiker. Att barn blir tagna på allvar och görs delaktiga är också en viktig uppgift för biblioteken. I förlängningen hör även detta till det demokratiska uppdraget. Att biblioteket är en tredje plats, där varken lärare eller föräldrar bedömer en. Där barnen kan hitta ro att läsa, göra läxor, träffas och bara vara. Bibliotekarien blir då en tredje sorts vuxen som kan vara viktig för många barn. Jag kan fortsätta länge – för mig är de här frågorna så viktiga. Barns rättighet att vara barn, ta plats och verka på egna villkor, med biblioteket som stöd och möjliggörare. Jag avslutar med barnkonventionen – att biblioteken börjar arbeta efter den, och bestämmer sig vad det innebär i praktiken att prioritera de grupper som nämns i bibliotekslagen.
Juryns motivering:
“Pia Borrman arbetar med outtröttligt engagemang för barnrättsfrågor inom området barns tillgång till litteratur och kultur. Först som barnbibliotekarie och sedan länge som utvecklingsledare på Regionbibliotek Stockholm, där hon ledsagar och sporrar till utveckling hos länets barn- och ungdomsbibliotekarier och många av dem har eller har haft sin egen personliga relation till henne. Pia Borrman har initierat och drivit en rad forskningsprojekt som också haft stor praktiskt påverkan på det dagliga arbetet för svenska barnbibliotekarier. Bland annat vill vi lyfta fram hennes medverkan i forskningsprojekten Leonards plåster: om syfte, barnsyn och kvalitet i bibliotekets sagostund, och Barnbibliotekariers kompetens. Utöver det har Pia Borrman arbetat med konferenser och publikationer. I efterordet till den senaste skriften skriver Pia Borrman bland annat om den ”tysta kunskapen” som barn- och ungdomsbibliotekarier besitter. Och kanske är det just det som är fantastiskt med Pia – att hon kan få biblioteksmedarbetare och kollegor att få syn på sin tysta kunskap och genom samtal och reflektion sätta ord på den.”
Utmärkelsen delas ut vid en prisceremoni 13 november. Ceremonin livesänds via föreningens Facebook-sida.
