Nu är det på riktigt. Idag träder den nya skollagen om elevers rätt till bibliotek i kraft.
Jag har, under åren som gått sedan jag arbetade med skolbiblioteksutredningen, fått tala med en hel del av de skolchefer, kommunpolitiker och rektorer som nu ska se till att lagen inte bara blir ettor och nollor i den nu digitala lagboken, utan böcker, medier, utställningar, aktiviteter och – framför allt – skolbibliotekarier som får tid och mandat att arbeta för den frivilliga läsningen och den djupa medie- och informationskunskapen (MIK). I varje sådant samtal har jag betonat att det här egentligen inte är något nytt. Redan i Valfrid Palmgrens stora biblioteksutredning – den som förebådade folkbiblioteken och avlämnades till regeringen 110 år före min utredning – föreslogs ett bibliotek på varje skola. Skolkommissionen, år 1946, ville å sin sida se skolbiblioteken som skolans ”hjärtpunkt”. Även i skollagen som den stod skriven fram till igår stod det, om än på undanskymd plats, att läsa att eleverna skulle ha tillgång till skolbibliotek. Så vad är det egentligen som förändras nu?
Ja, det mest uppenbara är förstås att lagen blir mycket tydligare. Här står nu vad ett skolbibliotek är i lagens mening, vad biblioteket ska göra och att det ska vara bemannat av en eller flera skolbibliotekarier. Här finns tydliga bestämmelser som ska säkra att biblioteket ryms i skolans systematiska kvalitetsarbete, för att skolbibliotekarier inte ska behöva armbåga sig in på möten och ständigt behöva förklara sitt uppdrag. Här finns också klargjort att skolbiblioteket i normalfallet ska vara tillgängligt på den egna skolan, och under vilka särskilda omständigheter man kan komma överens om att samarbeta med en annan skolas bibliotek eller ett folkbibliotek samt hur eleverna då ska få tillgång till skolbiblioteksverksamhet. Med lagen följer 430 nya miljoner som årligen fördelas kommunerna för att kunna leva upp till lagens krav. Det är inga småsummor i sammanhanget.
Lag är lag, men kultur äter lag till frukost.
Med lagen får Skolinspektionen helt andra verktyg att granska att varje elev på riktigt får tillgång till skolbibliotek, och att varje rektor och huvudman vet att säkra att skolbiblioteket används för att skolan och eleverna ska nå sina mål.
Så, är vi då i mål när skolorna öppnar i augusti? Kommer Valfrid Palmgrens förhoppningar slutligt bli infriade? Kommer skolbiblioteket redan i höst vara varje skolas hjärtpunkt, som Skolkommissionen år 1946 önskade?
Nej.
Så fungerar inte skolutveckling.
Dels för att Sverige har ett dysfunktionellt skolsystem. Lärare, elever, rektorer och skolbibliotekarier sliter på, men i ett system som inte backar upp utan många gånger gör jobbet svårare. Just nu härjar nya nedskärningar i kommunerna, och trots att det alltid blir dyrare i andra änden när man sparar på skolan så är den verkligen inte fredad från de så kallade besparingarna. Det finns många huvudmän som ser en lag, och i stället för att tänka hur lagen kan bidra till att varje elev får växa till den bästa vuxen hen kan vara, funderar på hur man kan göra minsta möjliga – och kanske lite mindre ändå. Självklart borde nedskärningarna stoppas, staten säkra skolans finansiering och skolans pengar inte kunna användas till vare sig vinstutdelning eller något annat.
Men det här handlar också om att skolan är en verksamhet av människor. Vi som arbetar i skola eller på utbildningsförvaltningar är inte robotar, och lagen är ingen algoritm. Det är vi, med våra egna idéer, prioriteringar och begränsningar som ska göra verklighet av intentionerna. Därför är det viktigt att den nya lagen leder till kulturförändringar. Jag brukar jämföra med när de nya elevhälsobestämmelserna kom år 2010. Innan dess betraktades ofta specialpedagogiskt stöd som något litet extra. På konferenser delades goda exempel från skolor där rektor hade prioriterat elevhälsan, och lärarna visste att samarbeta med speciallärare. Skolor fick pris för att de gjorde det som alla skolor egentligen borde göra. Idag är det faktiskt lite annorlunda. Inte så att specialpedagogiken och stödet är tillräckligt på alla skolor, långt ifrån. Men det finns en annan förväntan, och lagen har bidragit till att driva fram den. En rektor som tar ett nytt uppdrag förväntar sig en elevhälsa med speciallärare att kunna arbeta med, lärare förväntar sig i viss mån sådana kollegor, föräldrar och elever kräver oftare stöd. De statliga utredningarna handlar inte längre om hur man säkrar elevhälsa med specialpedagogik på varje skola – utan om hur man säkrar en lägstanivå av bemanningen.
Samma förändring finns anledning att hoppas på för skolbiblioteken. Lagen som träder i kraft idag kan steg för steg förändra förväntansbilden. Fler rektorer kan komma att inse att skolbiblioteket är ett verktyg för att nå bättre resultat, och därför börja organisera och kräva förutsättningar för ett väl bemannat skolbibliotek. Det borde bli självklart för lärare och föräldrar att det ska finnas ett skolbibliotek med aktuellt bestånd och en skolbibliotekarie med tillräcklig tid på deras eller deras barns skola. För elever som oftare möter skolbiblioteket i sin undervisning kommer det att bli mer naturligt att gå dit för att söka kunskap eller utmanas i sin läsning.
Vi som arbetar i skola eller på utbildningsförvaltningar är inte robotar, och lagen är ingen algoritm. Det är vi, med våra egna idéer, prioriteringar och begränsningar som ska göra verklighet av intentionerna.
Ska vi nå dit så finns ett jobb att göra nu. Hur ser det egentligen ut i din kommun? Byggs verksamheten ut, eller dras svångremmen åt? Tveka inte att vända dig till Skolinspektionen och varna om nya lagen inte verkar följas! Landar miljonerna som är tänkta för att förverkliga nya lagen hos skolbiblioteken, eller försvinner de någon annanstans? Tveka inte att tipsa lokalpressen om att följa statsbidragspengarna!
Lag är lag, men kultur äter lag till frukost. När lagen nu väl är på plats, blir jobbet för alla oss som vet vad ett bra bemannat skolbibliotek kan göra att försöka använda lagen för att göra förhoppningar till förväntningar.
/Gustav Fridolin,
folkhögskollärare och f.d. utbildningsminister
