När jag var barn var alla mina lov ett läslov. Lagom till ledigheten var bokhyllan fulladdad med alla möjliga sorters böcker, både skönlitteratur och sakprosa. Grekisk mytologi var länge en favorit. Det var så fascinerande att läsa de gamla legenderna om hjältar och gudaväsen. Den lediga tiden gav också min läsning en annan dimension jämfört med under terminerna.
För barn och unga är det viktigt att ledigheten under loven inte leder till ett uppehåll från läsningen. Att i stället få chansen att upptäcka glädjen i att läsa precis vad man vill under fritiden, drivet av ren entusiasm, är av stor betydelse. Denna läsglädje uppstår dock sällan av sig själv. För att elever ska nå dit krävs aktivt stöd och inspiration från många aktörer. Målet är att säkerställa att barn och unga ges de verktyg och möjligheter som krävs för att kunna uppskatta och välja läsning på sin lediga tid. Nu har det snart gått ett decennium sedan höstlovet officiellt blev läslovet. Att det finns ett dedikerat lov som syftar till att öka barn och ungas engagemang och intresse för läsning ger ett viktigt signalvärde. Läsning är viktigt. Läsning ska få ta tid. Läsning kan ge dig något speciellt.
Som före detta skolbibliotekarie vet jag hur centrala skolbiblioteken är för att våra elever ska uppleva läsning som en positiv och njutbar del av lovet. Skolbibliotekarien kan aktivt stötta alla elever i att upptäcka och bibehålla läsglädjen. Det kan göras bland annat genom att ge boktips i skolans kanaler, skapa attraktiva skyltningar eller genomföra olika läsprojekt ihop med lärare. Varför inte försöka få till ett besök från en författare som en klass tycker extra mycket om?
För att skolbiblioteksverksamheten ska nå ut till eleverna och bidra till deras lärande är samarbete mellan olika professioner avgörande.
Skolbibliotekarien kan också fungera som en litterär matchmaker som hjälper eleverna att hitta den där speciella boken som gör att de självmant vill fortsätta läsa. Både till de elever som är, som jag var, en riktig bokslukare, och till de som upplever ett större motstånd. Skolbiblioteken är för alla elever, oavsett var de är på sin läsresa.
Det går också såklart att stimulera till ökad läsning genom olika tävlingar och andra yttre belöningssystem, det gjorde jag årligen på de skolor där jag varit verksam. Många av mina elever tyckte om tävlingar, så inför varje läslov anordnades quiz på olika teman. Under lovet fick de som ville vara med i en läsutmaning där man hade chans att vinna bokpriser. Det som gav störst effekt var dock relationerna. Att ha möjligheten att lära känna eleven och genom det bygga tillit. När vi byggt upp tilliten var det lättare för mig att kunna ställa frågor om varför eleven inte tyckte om att läsa. Fanns det någon sorts bok som kändes lite intressantare än andra? Saknades några titlar eller behövdes det fler titlar i samma serier? Vad kunde jag göra för att eleven skulle hitta böcker att läsa?
Att lära känna sina elever tar tid. Att kunna köpa in medier som passar dem kostar pengar. Det finns inga lagstadgade nyckeltal för hur i vilken grad ett skolbibliotek ska vara bemannat eller vad det ska få kosta, men förarbetena som ligger till grund för skollagslagändringen avseende skolbibliotek är tydliga. För att skolbiblioteken i landet ska kunna nå lagkraven om att bland annat stärka elevernas läsning behövs resurser.
Det sägs att ingen människa är en ö. Skolbibliotek är inte heller isolerade öar. För att skolbiblioteksverksamheten ska nå ut till eleverna och bidra till deras lärande är samarbete mellan olika professioner avgörande. I samband med läslovet kan det passa extra bra att samarbeta i olika konstellationer. Fritidshemmet kan bidra med en stimulerande läsmiljö. Det kan göras på många sätt. På en skola där jag arbetade fanns ett loft dit eleverna kunde dra sig undan med en god bok och vi brukade skylta med lagom läskiga böcker vid halloween. Genom att utnyttja läslovet som en gemensam arena för samarbete mellan skolbibliotekarie, lärare och fritidshemmets personal kan elevernas läsutveckling stärkas och förhoppningsvis bidra till en gemensam läskultur.
Som före detta skolbibliotekarie vet jag hur centrala skolbiblioteken är för att våra elever ska uppleva läsning som en positiv och njutbar del av lovet.
Växelgången mellan undervisningens styrda uppdrag och elevernas oreglerade fritid är speciell för en skolbibliotekarie. Denna dubbla roll innebär att skolbibliotekarien både ska arbeta utifrån skolans styrdokument och främja läsglädje och nyfikenhet som en del av elevernas fritid.
Skolbibliotekarien verkar alltså som en brobyggare mellan det obligatoriska och det frivilliga. Läslovet är ett ypperligt tillfälle att visa på skolbibliotekets centrala roll i att göra läsningen till ett lustfyllt och naturligt inslag i elevernas fritid.
Så jag vill uppmana alla landets skolbibliotekarier att utnyttja läslovet och dess fulla potential till att låta eleverna hitta det härliga med att läsa. Ni bidrar till att skapa läsare som tycker att alla lov är ett läslov.
/Malena Martinger Hummel,
undervisningsråd, Skolverket
