Så är årets World Library and Information Congress (WLIC) i Busan och Seoul slut för 2026.

I den svenska delegationen var vi 15 personer, alla med olika uppdrag inom IFLA. Att Svensk biblioteksförening har möjlighet att dela ut stipendier till 13 personer känns såklart väldigt bra, inte minst i en tid då det är viktigare än någonsin att vi möts över nationsgränserna och får möjlighet att utbyta erfarenheter och kunskap. Det bygger inte bara kunskap och ger inspiration, det skapar också en förståelse för våra olika förutsättningar och kontexter vi verkar i. Särskilt roligt var det att det var så många delegater från Sydkorea, men också från Kazakstan där WLIC hölls förra året. Det visar hur viktigt det är att kongressen hålls i olika regioner i världen.

Som i så många andra sammanhang var AI en stor fråga. Att biblioteken är med och bidrar till ökad kunskap om AI hos besökare är viktigt och en naturlig del av verksamheternas utveckling. Men det kräver också att de som arbetar inom sektorn själva får möjlighet att öka sin kunskap på området. Om biblioteken har lång erfarenhet av att förmedla och tillgängliggöra information behöver de nu också röra sig mot att tillgängliggöra artificiell intelligens.

Den division jag tillhör, European Regional Division Committee, var med och arrangerade ett seminarium om en ny rapport från EU-kommissionen, där bibliotekens många olika roller och betydelse för samhället har belysts. Det är alldeles uppenbart att allt fler, också på politisk nivå och policynivå, börjar få upp ögonen för vad biblioteken är och kan vara: verksamheter som erbjuder läsning, böcker, andra medier och kultur, men också samhörighet, kunskap och möjligheter att delta i exempelvis kurser och språkcaféer. Biblioteken bidrar helt enkelt till att möta många av de samhällsutmaningar vi står inför runt om i världen.

Att få möjlighet att samlas så här och ta del av forskning, kunskap och erfarenheter från hela världen är väldigt värdefullt. När över 3 000 delegater samlas kring biblioteksfrågorna kan det knappast bli annat än intressant. Och återigen slår det mig hur generöst alla delar med sig av sina erfarenheter – och hur intresserat man lyssnar på andras.

I vanlig ordning anordnades ett nordiskt möte kvällen innan själva kongressen öppnade. Där fick vi möjlighet att berätta om vårt samarbete med Svenska PEN och Dawit Isaak-biblioteket och om hur vi samlar in erfarenheter av otillbörlig påverkan. Jag hoppas att fler länder tar efter vårt arbete för att få en inblick i hur utbrett det är att politiker och allmänhet försöker påverka bibliotekens verksamhet och bestånd på ett sätt som bryter mot principen om armlängds avstånd.

Nästa år firar IFLA 100 år och WLIC hålls i London. Inför den samlades ”Founding fifteen” som var med alldeles från början år 1927 för att diskutera hur vi kan lyfta vår gemensamma historia. Nu hoppas jag att vi tillsammans kan fortsätta det internationella arbete som vi är delaktiga i inom IFLA, men också inom andra organisationer så som LIBER och Eblida. Att verka internationellt är en betydelsefull del av vårt nationella arbete, det är jag helt övertygad om.