Samma information, samtidigt, utan extra kostnad och i ett format man kan ta till sig. Varken mer eller mindre. Hur svårt kan det vara? Så där, så var den krönikan om tillgängliga e-böcker på bibliotek skriven, inte behövdes det 4 000 tecken för det.

Orden ovan garanterar det som är individens rätt; den demokratiska rätten till information och delaktighet. Parollen Born accessible härstammar från det internationella Daisy-konsortiets satsning på att få informationsvärlden att hörsamma uppropet att göra sitt innehåll tillgängligt från början.

Ett svar på Born accessible var Lagen (2023:254) om vissa produkters och tjänsters tillgänglighet som träder i kraft den 28 juni 2025. Syftet med lagstiftningen är att kommersiellt framställda e-böcker och programvara för att läsa dem ska möta kraven på tillgänglighet. Det innebär ett ökat utbud för personer som inte kan läsa tryckt text. Ljudböcker omfattas inte av lagen, men med talsyntes, som i dag finns i varje smartphone, eller med tillagt AI-genererat ljud, kan varje e-bok bli en ljudbok.

Redan när riksdagen beslutade om lagen framkom det att det behövdes vissa ändringar i mediegrundlagarna för att kraven i EU:s tillgänglighetsdirektiv skulle vara tillämpbara för e-böcker. I februari 2024 meddelade regeringen att de tillsatte en särskild utredare som skulle analysera hur tillgänglighetsdirektivet förhöll sig till mediegrundlagarna. Uppdraget redovisades vid årsskiftet och konstaterade att det krävs ändringar, så vi får vänta ytterligare drygt ett år innan tillgänglighetsdirektivets krav på e-böcker kan genomföras fullt ut. Mer information om det finns på Myndigheten för tillgängliga mediers webbplats, Utredning föreslår ändringar i mediegrundlagarna för e-böcker.

För att göra ont värre så nämns inte biblioteken med ett ord i utredningen som analyserade mediegrundlagarna.

Så på grund av grundlagsändringarna har vi fått ytterligare lite tid på att fundera på vad förändringen kan betyda för biblioteken. Bibliotekslagen anger att biblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt personer med funktionsnedsättning, barn och unga, nationella minoriteter och personer med annat modersmål, och naturligtvis kombinationer av dessa. Utbudet av medier och tjänster ska präglas av allsidighet, utlåningen ska vara avgiftsfri, medierna ska omfatta format som motsvarar användarnas behov, med mera.

När förlagens e-böcker möter tillgänglighetskraven finns det paradoxalt nog en risk att lagstiftningen, direkt eller indirekt, kan innebära vissa försämringar för målgruppen i och med att detta på sikt förändrar MTM:s uppdrag. När förlagen producerar fullt tillgängliga e-böcker kommer de kommersiella e-böckerna att kunna läsas av de flesta, oavsett funktionsförmåga. Det kan i förlängningen leda till att MTM:s produktion av talböcker kommer att minska och kanske till och med upphöra. Då hänvisas biblioteken till att ersätta MTM:s produktion och distribution med egna inköp, vilket kan få inverkan på bibliotekens mediabudget. När titlar inte längre finns att ladda ner från Legimus blir biblioteken hänvisade till att köpa in titlarna själva och sedan, kanske, med blandade känslor låna ut dem till alla, både funkisar och normater, varpå de till e-böcker avsatta budgetmedlen tar slut halvvägs genom året.

Blir det för dyrt? Ja, men då drar vi ner på antalet e-titlar eller sänker taket för antalet e-lån. Låntagarna som kan läsa tryckt text hänvisas till den fysiska boken, och funkisarna till ett köp av e-boken eller en digital abonnemangstjänst. Men när biblioteket ger normaten som kan läsa tryckt text tillgång till den fysiska boken, men funkisen är hänvisad till att själv bekosta sin läsning – vad hände då med likvärdigheten, den demokratiska rätten till information, och rätten till att läsa en text utan extra kostnad och i ett format hen kan ta till sig?

För att göra ont värre så nämns inte biblioteken med ett ord i utredningen som analyserade mediegrundlagarna. Allt fokus ligger på förlagen och de kommersiella abonnemangs- och distributionstjänsterna. Jag förstår att utredningen redogör för mediegrundlagarna och hur kommersiella aktörer kommer att påverkas av en lagändring, men biblioteken är troligtvis den största distributören av e-böcker och också den aktör som omgärdas av lagkrav. Ett litet omnämnande i en fotnot hade kanske varit på sin plats.

När förlagens e-böcker möter tillgänglighetskraven finns det paradoxalt nog en risk att lagstiftningen, direkt eller indirekt, kan innebära vissa försämringar för målgruppen i och med att detta på sikt förändrar MTM:s uppdrag.

Regelverket är satt i och med den nya lagen och biblioteken kan inte påverka det. Men det är avgörande med ett fördjupat samarbete mellan såväl biblioteken som andra aktörer inom biblioteksområdet inför de förändringar som kommer 2027. Det omfattar medieplanering och upphandlingar, samt de budgetar som ska leverera på det. Bara genom att arbeta tillsammans kan vi säkerställa att tillgänglighet förblir en rättighet – och inte enbart en kostnadfråga.

/Anne Stigell,
ledare för samverkanskansliet Regionbibliotek Stockholm.

Foto: Roger Olausson.