En bibliotekarie har filmats utan att ha gett sitt medgivande samtidigt som HBTQ-böcker ifrågasatts på ett bibliotek i Stockholm. Det är inte första gången det sker. Svensk biblioteksförening ser allvarligt på det som hänt.
Att enskilda böcker, medier och programverksamhet ifrågasätts genom politiska eller aktivistiska kampanjer är inte heller ovanligt och ska inte ses som isolerade händelser. De är symtom på en oroande utveckling där bibliotekens, och bibliotekariens uppdrag pressas från flera håll. I centrum står arbetsmiljön – men också den grundläggande principen om armlängds avstånd mellan politik och professionella beslut om innehåll på biblioteken.
Bibliotekarier möter dagligen allmänheten, förmedlar kunskap och upprätthåller det demokratiska samtalet. När deras arbete sker under övervakning – genom filmning, uthängningar i sociala medier eller aggressiva ifrågasättanden – förändras villkoren i grunden. Det som borde vara en öppen och trygg arbetsplats riskerar att bli en arena för misstänkliggörande och påtryckningar.
Att bli filmad utan samtycke i sitt arbete är inte enbart integritetskränkande. Det skapar stress, rädsla och självcensur. När varje möte med låntagare kan bli föremål för granskning i efterhand påverkas både yrkesrollen och bemötandet. Bibliotekarier ska inte behöva väga sina ord av rädsla för att tas ur sitt sammanhang.
Armlängds avstånd – en grundprincip att värna om
I det aktuella fallet handlar det om en enskild person som riktat kritik och agerat genom att filma bibliotekarier, men det går inte att bortse från att gränsen mellan enskilda påtryckningar från allmänheten och politiska ingripanden i praktiken kan bli tunn. När krav på borttagande av böcker eller stopp för programverksamhet normaliseras, oavsett om de kommer från privatpersoner eller förtroendevalda, skapas ett klimat där professionella bedömningar lätt ifrågasätts. Det är här principen om armlängds avstånd blir avgörande. I ett demokratiskt samhälle ska politiker ange mål och ramar, men inte styra det professionella innehållet. Biblioteken har, genom utbildade bibliotekarier, kompetensen att göra urval av litteratur, planera seminarier och arrangera samtal som speglar samhällets mångfald av röster.
Fackförbundet DIK:s rapport ”Samhällets sista utpost” visar att en betydande andel bibliotekarier uppger att de utsatts för otillbörlig påverkan, kontakter som upplevts som befallande eller hotfulla och som syftar till att påverka innehåll, inköp eller programverksamhet. Även vi hör från våra medlemmar att detta är ett problem som ger stora konsekvenser så som att biblioteken justerar sitt innehåll, eller undviker vissa ämnen redan på förhand för att slippa konflikter.
Det måste vara självklart att filmning som syftar till att skrämma eller påverka inte accepteras, och att professionella beslut om inköp och programverksamhet försvaras offentligt. Ansvariga politiker bör vara de första att markera detta.
Biblioteken är en av våra mest tillgängliga demokratiska institutioner. Genom att respektera principen om armlängds avstånd försvarar vi inte bara ett yrke, utan allas rätt till fri kunskap, fria samtal och ett öppet samhälle.
/Silvia Ernhagen,
generalsekreterare,
Svensk biblioteksförening.
