Svenska folkbibliotekarier har överlag en positiv inställning till neutralitet, samtidigt som många tvivlar på att fullständig neutralitet är möjlig. Det visar en masteruppsats av Charlotta Liljenberg vid Uppsala universitet, som undersökt hur bibliotekarier förhåller sig till neutralitet.
I masteruppsatsen Neutralitetens dilemma: En enkätstudie om svenska folkbibliotekariers relation till neutralitet som professionsetiskt värde undersöker Liljenberg hur svenska folkbibliotekarier ser på neutralitet och jämför resultaten med perspektiv från andra länder. Studien bygger bland annat på en enkät som spridits genom Svensk biblioteksförenings nätverk. Totalt 293 folkbibliotekarier deltog i enkätundersökningen. Resultaten visar att neutralitet är ett viktigt ideal för många av de svarande, men också att begreppet kan förstås och tillämpas på olika sätt.
– Neutralitetsfrågan aktualiseras i ett politiskt klimat där kunskapsinstitutioner misstänkliggörs som en del av en populistisk våg. Folkbiblioteken i Sverige har dessutom varit föremål för kulturpolitiska konflikter och ideologiska motsättningar, vilket gör ämnet högaktuellt. Utöver det finns ett stort gap mellan synen på neutralitet i exempelvis IFLA:s etiska kodex och den akademiska debatten om biblioteksneutralitet, som i huvudsak är mycket kritisk till idealet. Jag ville få en uppfattning om hur praktiserande bibliotekarier ser på saken, säger Liljenberg.
Vilket resultat överraskande dig mest?
– Det var väldigt intressant att resultatet pekade mot att arbete för social rättvisa och neutralitet uppfattas som kompatibla i betydligt högre utsträckning än i huvuddelen av de akademiska artiklarna om biblioteksneutralitet, där dessa värden historiskt ansetts vara fullständigt inkompatibla. Resultatet går snarare i linje med senare forskning inom BoI (biblioteks- och informationsvetenskap), där flera ansträngningar gjorts för att överbrygga gapet mellan biblioteksneutralitetens motståndare och försvarare genom att argumentera för att neutralitet och social rättvisa inte nödvändigtvis är ömsesidigt uteslutande.
Många bibliotekarier ser positivt på neutralitet, men tvivlar på att fullständig neutralitet är möjlig. Hur ska det förstås?
– Det behöver inte nödvändigtvis förstås som en motsägelse. I många fall uppfattas nog biblioteksneutralitet som ett ideal att sträva efter, snarare än som en absolut princip och ett absolut tillstånd. En sådan förståelse av begreppet kan snarare peka mot det som Dudley och Wright (2023) benämner som en ”reflexive practitioner”. Denne är enligt författarna medveten om sin egen partiskhet och sina egna värderingar, samtidigt som hen i den professionella rollen anstränger sig för att inte påtvinga andra dessa.
