Svensk biblioteksförening har nu lämnat sitt yttrande gällande betänkandet En kulturkanon för Sverige. Remissvaret behandlar förslag som utredningen lade fram om hur en kulturkanon ska förvaltas och användas.
Sammanfattningsvis ser inte Svensk biblioteksförening hur en kulturkanon ska stärka biblioteken i deras arbete, särskilt inte i uppdragen som rör läsfrämjande för barn och unga.

– Biblioteken är en av få kulturinstitutioner som finns i hela landet, såväl på skolor som på lärosäten och för allmänheten. De har en reell möjlighet att bidra med det regeringen vill uppnå med en kulturkanon, nämligen att göra svensk kultur tillgänglig för fler. Det arbetet pågår dagligen på bibliotek runtom i landet, och har gjort det långt innan kulturkanon ens var påtänkt, säger Silvia Ernhagen, generalsekreterare, Svensk biblioteksförening.
Utredningen föreslår att det grundas en ny stiftelse för förvaltning och vidareutveckling av en svensk kulturkanon. Stiftelsen ska finansieras med medel från Allmänna arvsfonden. Arbetet inom stiftelsen ska bland annat fokusera på att få biblioteken och andra kulturinstitutioner att på olika sätt arbeta med kulturkanon. Svensk biblioteksförening avstyrker grundandet av en ny stiftelse, då det är en organisationsform som stänger ute möjligheten till insyn för allmänheten. Föreningen vill heller inte att medel från Allmänna arvsfonden används för ändamålet. För den organisation som får uppdraget att förvalta och utveckla kulturkanon, är det en grundläggande förutsättning att det fortsatta arbetet utförs på armlängds avstånd till kultur- och kulturarvsinstitutioner.
– Väljer regeringen att gå vidare med arbetet med en kulturkanon är det oerhört viktigt att både regeringen och den förvaltande organisationen respekterar principen om armlängds avstånd. Folk- och skolbiblioteken kan inte bli ålagda att arbeta med kanon, och samma bör gälla för bibliotek inom statlig förvaltning, säger Ernhagen.
Det ligger inom bibliotekariers profession att besluta om bland annat medieinköp och programverksamhet, där kulturkanon kan verka som inspiration, men aldrig vara ett tvång.