Elsa Beskow-plaketten 2025 för föregående års bästa illustrerade svenska barnbok går till Marcus-Gunnar Pettersson för ”Räven som lärde sig cykla”.
Marcus-Gunnar Pettersson, född 1987 i Arvika, är illustratör utbildad vid Konstfack och Nyckelviksskolan. Han debuterade som bilderboksillustratör 2014 och har sedan dess medverkat i en rad böcker. Under 2022 – 2024 drev han projektet ”Vikgubbar” där 219 yrkesverksamma tecknare, konstnärer och illustratörer brevväxlade tillsammans. Han har mottagit flera priser, bland annat Albert Engström-sällskapets ungdomspris, och 2017 fick han det prestigefyllda uppdraget att illustrera diplomet till ALMA-priset.
Vad betyder det för dig att bli tilldelad Elsa Beskow-plaketten?
– Det betyder mycket för mig! Det är en uppmuntran att fortsätta när jag inte alltid vet vad jag håller på med.
Hur och när väcktes idén till boken?
– Grundidén fick jag i duschen när jag tänkte på en räv. Vad gjorde den? Den byggde en cykel. Vad hände då? Cykeln blev för stor och när räven försöker på nytt blir nästa för liten. Räven försöker flera gånger men ingen cykel passar. Räven känner sig dålig och bryter ihop. Men cyklarna passade istället de andra djuren i skogen. En liten tanke om att man kan tänka saker är dåligt, men så blir det bra från ett annat håll. Jag skickade idén till min förläggare Erik, som frågade mig ”varför vill räven bygga en cykel?”. En fråga som tog sju år att svara på. Mest för att jag inte hade tid att fundera, men det blev iallafall mycket mer än om en cykel. Lite mer om relationer och sökande, mitt i min egen livskris.
Du har både skrivit och illustrerat boken. Hur funkar det samspelet?
– Det var första gången jag skrev en berättelse och det var väldigt svårt i början eftersom jag försökte vara logisk. Jag provade inte tillräckligt lekfullt. Sedan insåg jag, precis som med tecknandet, att det bara var att göra och se vad som händer. Till slut faller pusselbitarna på plats. Och det ena leder till det andra. Även genom att bolla med andra. Jag berättade idén för andra som satt och lyssnade och när jag märkte att folk lyssnade på den som en berättelse kände jag att det var värt att fortsätta. Jag gick en skrivkurs för att sätta igång. En rolig sak är att jag ofta fått höra att mina bilder liknar Sven Nordqvists bilder. Men i skrivkursen var det första gången en person (utan att ha sett mina bilder) frågade om jag gillar Sven Nordqvist. Den kommentaren gjorde att något släppte för mig. För då förstod jag att, vare sig jag vill det eller inte, har även mitt textspråk en röst jag kan försöka bygga något eget på. Förebilder skiner igenom såklart.
På din webbplats har du flera illustration på just rävar. Är det ett återkommande motiv, och i så fall varför?
– Den hemsidan är inte uppdaterad sedan 2017, nu blev jag påmind om att jag borde göra det också! Usch! Ha ha! Jo, men räven har kommit till mig varje gång jag gjort bilder för min egen skull, utan någon speciell tanke. Jag har i många år velat skapa en berättelse om denna räv, för den känns som en del av mig. Jag vet inte vad räven symboliserar, men den verkar vara mer rädd än försiktig många gånger.
Vad har du för konstnärliga förebilder?
– Ja, Sven Nordqvist sedan jag var barn. Även Don Rosa och Eva Eriksson! Nu för tiden tänker jag nog mest på mina kollegor och vänner som förebilder. Och vill omge mig med dem. Och lära mig av misstag och även då ibland framgångar. Om man nu lär sig något av framgångarna? Det gör man nog inte.
Hur ser framtiden ut för dig? Har du några nya projekt på gång?
– Jag vill fortsätta att skriva. Göra fler böcker. Har några idéer som legat i en mapp i snart ett decennium. Allt från en karaktär, till nån mening till bara en boktitel. Vi får se! Det är roligt att inte veta. Men jag har en väldig lust att återvända till rävens udde.
Juryns motivering: Med en säregen stil och utsökt känsla för detaljer skapas en finurlig bildvärld i en närmast filosofisk berättelse om identitet, vänskap och mod.
Utmärkelsen delas ut vid en prisceremoni 13 november. Ceremonin livesänds via föreningens Facebook-sida.
