I ett bibliotek utanför Nynäshamn samlas unga för att träffas. Det kan ju tyckas vara fantastiskt. De samlas dock inte för att läsa eller för informationsinhämtning. De samlas där för att deras mötesplats stängdes ner för några år sedan och just nu är det den enda verksamheten som är öppen. Personalen på biblioteket är naturligtvis professionella och ser till att alla besökare har en plats. Bibliotekets uppgift är dock inte att vara en fritids- eller ungdomsgård utan att vara en verksamhet för läsfrämjande och informationsnyfikenhet. Det är det som strukturen bygger på.
I mötet bland de unga i Nynäshamn så skapades det en otrygghetskänsla hos personalen som är en kombination av det ensamarbete som ofta utförs på eftermiddagarna och kvällstid, att det finns någon annan plats för unga att ta vägen samt att resurser för att möta unga inte finns. Samhället behöver bevara ungas mötesplatser, för att skapa social trygghet både hos unga och i området.
De öppna mötesplatserna i samhället, fungerar bara om det finns strukturer för det.
Jag minns under mina yngre dagar på en ort i norra Sverige, där samverkan också innebar att vuxna såg oss unga, vågade prata om oss och med oss unga. Där spelade det ingen roll om det var fritidsgården, Konsum, Godisbutiken Gotta eller Bibblan. Det fanns alltid en vuxen som såg oss, som såg mig. Det handlade inte om att jag behövde tas hand om men om jag hade det, så hade de vuxna kunnat dirigera mig rätt.
Bibliotek, fritid och verksamheter i närområdena har länge haft en meningsfull samverkan sinsemellan, där samverkan har handlat om ett områdesbaserat arbete för att skapa trygga strukturer för barn och unga. Det samarbetet har också handlat om att skapa en positiv bild kring olika stadsdelar och förebilder i form av vuxna i samhället. I det samarbetet har varje verksamhet haft sitt kunskaps- och kompetensområde. Det är viktigt att det särskiljandet, om verksamheterna ska samverka, fortsätter.
Det handlar i sin enkelhet om resurser och kompetens. Biblioteken ska verka för samtliga medborgare. Ett ansvar som kräver sina resurser men också sin kompetens. Fritidsgården ska verka för främjande arbete, ungas engagemang och delaktighet, det kräver en annan kompetens.
Strukturen bygger på att besökare förstår vad verksamheten är till för och att personalen känner ett tryggt klimat för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Strukturen bygger på att olika verksamheter får göra det som dem är bäst på.
Öppna mötesplatser i samhället är beroende av varandras arbete och att statliga som kommunala myndigheter ger stöd för att skapa dessa strukturer. Det är det som är nyckeln i det områdesbaserade arbetet.
Bibliotek, fritid och verksamheter i närområdena har länge haft en meningsfull samverkan sinsemellan, där samverkan har handlat om ett områdesbaserat arbete för att skapa trygga strukturer för barn och unga.
Vad händer då när fler öppna mötesplatser läggs ner eller öppettider minskas på grund av minskade resurser? Jo, resterande i den annars så meningsfulla samverkan får ta över ansvaret och mindre tid som resurser kan läggas till kvalité i den ordinarie verksamheten. Till slut så hinner ingen se oss, under de omständigheterna hade ingen hunnit se mitt 14 åriga jag.
De öppna mötesplatserna i samhället, fungerar bara om det finns strukturer för det.
Vi förespråkar nu ett nationellt krafttag för arbetet med områdesbaserad samverkan för social trygghet och strukturskapande för hur detta kan ske både regionalt och lokalt. Sveriges bibliotek är en stor del av den samverkan.
Till slut skulle jag bara ville slå ett slag för det fantastiska arbete som biblioteken gör idag. Tack för att ni skapar rum för kreativitet! Möjligheten att kunna läsa gäller inte alla, alla får inte chansen att förstå och utveckla sin fantasi genom andras skrifter.
Klas Marklund
Förbundssekreterare
Fritidsforum